Tankar är väldigt lömska ibland

Idag/kväll blev jag skit irriterad och ledsen över en sak som en vanlig människa skulle tycka var jätte bra. Och jag tycker att d e skit bra, men blir ändå jätte arg och irriterad. Det är en sååå konstig känsla, att veta att vad den här personen gör just nu är allt jag nånsin önskat att den skulle göra och jag vet att det är så otroligt bra, men ändå blir jag arg och irriterad över det!
Ringde min sponsor och pratade, fick verkligen rätsida på mina känslor, allt handlar om MINA rädslor. Att rannsaka mig själv i minsta tanke, över vad blev jag irriterad? Och varför blev jag det? hur ska jag tänka ist? Vilken tanke utlöste irritationen? Vad kan jag göra annorlund? Hur kan jag återsälla det jag gjort fel? Det är skiiiit jobbigt o erkänna att jag faktiskt inte har nåt att vara irriterad över, och det är ännu svårare att be om ursäkt för något man faktiskt nyss har rättfärdigat. Men efteråt mår man så jävla bra! Nu är jag inte irriterad och ledsen längre, jag har bett om ursäkt till personen i fråga och förklarat varför det blev så fel. Erkänt mitt misstag, blottat mina brister och svagaste punkter, erkänt mina rädslor, hur löjliga dom än må vara.
Och det uppskattades! Guud vad jag är glad att jag verkligen tänker igenom vad jag tänker när jag blir arg och känner mig nedstämd. För jag behöver faktiskt inte känna så, jag kan ändra på det..

Som sagt, det går framåt! Sakta, men det går. Tillslut kommer jag inte behöva tänka så mkt, det kommer gå på automatik. Jag kommer tänka friskare, sundare och må bättre :)
Nu ska jag lägga mig med Havanna :)
Godnatt gott folk!